Matchfakta

SIGNERAT TITUS

Dags att plocka fram de stora orden. Dags att hylla stora hjältar. Dags att skriva division fem.

Resan började i Januari. I Lidbräckabackens snömodd kravlade 20 toppluvor. Likt Sisyfos slet de i den enorma lutningen, övervakade av den bistre Roger Brunberg. Sisyfos skvallrade på Zeus och som straff fick han enkel biljett till helvetet där han i evighers evighet tvingas rulla ett stenblock uppför en klippa. Toppluvorna visste inte vad de hade begått för brott men tvingades ändå släpa sina dåligt tränade kroppar uppför och nerför Hjärtums jävligaste backe. För toppluvorna tog dock evigheten slut. Då björkarna spräckte sig gröna kastades huvudbonaderna av och snart kunde man se att de 20 liknade fotbollsspelare.

Redan i februari tog Martin Sjöberg fram spritpennan och målade över inlandsmärket på sin mössa och när nu försäsongen var över började grabben likna en Hjärtumspöjk igen. Tillsammans med Gagarin Aronsson, Pelle Grähs, Lill-Brunis och undertecknad formade Sjöberg en backlinje som skulle visa sig mycket motståndskraftig. Lagbygget fortsatte att ta form under de inledande omgångarna av bohussexan och efter ett par omgångar stod det klart att firma Brunberg/Johansson hittat ett lag som skulle vara med och fajtas om seriesegern. Hela våren var ett enda stort segertåg och när antagonisterna från Västerlanda besegrades med närmast genant stora siffror under sommaruppehållet var det nog många som på allvar vågade hoppas på division fem. Lika många var det nog som förvandlades till tvivlare under hösten. Hjärtum fortsatte att skrapa hem poäng men spelet hackade rejält emellanåt. Kanske var det ändå här som de rödklädda visade sig värdiga en plats i femman, ty när inte spelet stämde plockade man fram någonting som är ännu viktigare för ett vinnande lag: Moralen. Inför lördagens match mot det enda kvarvarande hotet om uppflyttning, Rönnäng, så var förutsättningarna glasklara: En poäng till hemmalaget och divisionfemplatsen skulle vara säkrad.

Det var spännande i 25 minuter. Sedan avlossade Martin "snacka med Ulrik" Sjöberg en frisparkskanon, vars retur Micke "vem annars?" Person forcerade i mål och matchen var död. Ty den här dagen fanns det inget som kunde stoppa hemmalaget. Man bjöd inte på något skönspel, men inte heller på något spelutrymme för närmast uppgivna gäster. Säkerheten fick gå före sambaliret denna lördag, men jag tror den trogna hemmapubliken kan stå ut med det. Och total avsaknad på delikatesser led inte matchen. I vanlig ordning var det Hampus Gebreselassie som stod för läckerheterna. 2-0 kom med tio minuter kvar att spela. Ingen av oss som var med senare på kvällen och festade bort en näve hjärnceller minns hur detta mål gick till. Däremot glömmer vi inte årets sista mål på Billerödsvallen. Hampus uppträdde som ett proffs då han dribblade längs straffområdeslinjen och sedan behärskat pricksköt 3-0 i bortre burgaveln. Detta fick Örjan "Linementet" Johansson att helt sonika bolma på en fet havannacigarr ute vid bänken, publiken att jubla och Jonas "dom Perignon" Stenström att kuta in i klubbhuset efter skumpan. När domaren blåste i sin pipa förvandlades innerplanen till ett inferno av konfetti, Champagne och glada tillmälen. Fenomenalt! Strålande! Magiskt! Vi är i femman!

Resan är ändå inte helt avslutad. Vi klev på i Lidbräckabacken men vi stiger inte av segertåget riktigt än. Nästa vecka väntar Kareby i sista matchen, så jag sparar några superlativor tills dess.

Lik förbannat:

Forza divisionfemlaget Hjärtums IS!

//Peter Titus

"Det var Chi-Huang-Ti, kung av Tsin

Som lät bygga den kinesiska muren

Och bränna alla böcker i Kina"

Så lät det när Evert Taube gav oss ett stycke österländsk historia i sveriges första rap. Och vad i jesu namn har detta att göra med ett halvderby i bohussexan? Jo, vi, eller snarare kineserna, ska vara evigt tacksamma att det var just Chi-Huang-Ti, och inte Svenshögens målvakt, som byggde den kinesiska muren. Ty hade så varit fallet, kunde detta underverk lika gärna placerats i Österrike eller Simrishamn. Säga vad man vill om den graciöse svenshögenkeepern, men konsten att placera en mur på rätt ställe behärskar han inte. Detta blev Hjärtum varse redan i den andra spelminuten, då vår gyllene vänsterfot (jo, den sitter fortfarande placerad 80 centimeter söder om Pelle Grähs underliv) lekande lätt kunde manövrera in 0 - 1 bakom en uppgiven arkitekt.

Matchinledningen var annars jämn och 0 - 1 speglade inte matchbilden, som det så fint heter på bisittarspråk. Hemmalaget och tillika tabelljumbon, hade minst lika mycket boll som gästande serietvåorna från Hjärtum. Båda lagen visade stort hjärta men desto mindre hjärna under matchens första fjärdedel. 25 minuter in i matchen hände något som skulle visa sig bli matchavgörande. Hjärtum tilldöms en straff som Pelle Gräs dundrar in. I det ögonblick bollen letar sig in i nätmaskorna blåser det plötsligt upp till styv kuling på den intilliggande sjön - det är luften som går ur hemmalaget. Sällan har man skådat ett fotbollslag med dylik brist på karaktär. Efter en bra inledning uppträder man plötsligt som om fotboll vore en straffkommendering. Straffångarna i Sibirien var nog betydligt mer intresserade av sitt värv en de orange fotbollsspelarna i Svenshögen. Laget föll ihop som ett korthus och bjöd Hjärtum på det självförtroende som kommer att vara livsviktigt i de avslutande seriematcherna i jakten på en divisionfemplats.

Efter 2-0 i halvlek blev resten av matchen en ren formalitet. Noterbart är att matchen förärades med inte mindre än två stycken hat-trick. Mikael "barnenpåfrostmofjället" Persson stod för det ena. Genom sin Teddy Sheringhamliknande förmåga att placera sig på rätt ställe i straffområdet åstadkom han två av sina mål. Det sista däremot var en fenomenal spänstuppvisning, då han på en hörna från Robban steg till väders likt den polske höjdhopparen Arthur Partyka, och med pannan styrde in bollen i mål. Vem som stod för dagens andra hat-trick har den kvicktänkte redan räknat ut (det kan ju vara andra än hjärtumsgrabbar inne på hemsidan). Jo, jag talar givetvis om Per "Hässler" Gräs. Två straffar och en friskpark räckte för den sylvasse vänsterbacken.

Hampus "Selassie" Andersson finns med i målprotokollet även denna match. Minns ni Zlatans mål mot Ungern för några år sedan? Ungefär så såg det ut. En vickning i sidled och sedan ett vristskott med destination nättaket - vackert. Nu börjar det bli tjatigt, men det kan inte nog konstateras: Den mannen är ett unikum. Under konditionsträningarna på försäsongen lunkar han ofta in i mål blande de sista, men när det är match sliter han som ett djur!

Slutresultatet 0-7 samt det faktum att även Rönnäng tog tre poäng, betyder att kampen om divisionfemplatsen står mellan just Rönnäng och Hjärtum. Då de rödvita har fem poäng tillgodo räcker det med en poäng för att säkra divisionfemkontraktet. På lördag är det just Rönnängs tur att gästa Billerödsvallen.

Det var mycket länge sedan det spelades en så viktig fotbollsmatch i Hjärtum. Uppmaningen till alla Hjärtumsbor är solklar: Gå man ur huse på lördag och hjälp "de röde" upp i femman! Efter att ha visat prov på sviktande form, har nu Hjärtum åter hittat tillbaka till sitt vägvinnande spel från i våras. Taggtråd på tallriken hela veckan så kör vi järnet på lördag!

SIGNERAT TITUS

För någon vecka sedan var Billerödsvallens gräsmatta gulare är tapeterna på Beckomberga. Ett par rejäla skurar i veckan gjorde dock susen och vid avspark i höstpremiären var förutsättningarna så gott som klockrena i Hjärtum. Att likna en fotbollsplan vid en mentalvårdsanstalt kan möjligen verka långsökt, men senare i detta referat skall ni se att liknelsen kommer åter, det skulle nämligen visa sig att det inte bara var själva gräsmattan som förde tankarna till mental kollaps.

Nåväl, hemmalagets matchinledning var allt annat än sinnessvag. Hjärtum, för dagen anförda av firma Johansson/Algevi startade i ett furiöst tempo utan att spelidén för den skull behövde stryka på foten. Den höga pressen fick Vallas backlinje att likna fyra nyckläckta kycklingar som förskräckt försökte picka ett havregryn emellan sig, och när bollen väl hamnade vid de rödvitas fötter var det som att studera en instruktionsvideo i fotboll. Backlinjen rullade boll och lockade upp Vallas försvarsspel högt i planen, varpå blixtsnabba kombinationer på mittplan mynnade ut i läckra kantbollar som smektes in mot de heta forwardspannorna i straffområdet. Väggspel och klacksparkar fick publiken att stöna av vällust, och när ledningsmålet i den tionde matchminuten smektes in av Hampus Selassie kändes det redan som om det var i underkant. Förspelet var ett patenterat rivochslitkombineratmedtekniknummer av Glenn Kivistö.

Det massiva spelövertaget resulterade i en hel del hörnor i matchinledningen. Viktor "diego" Johansson smekte in hörnorna med otäck precision och framrusande Hjärtumsspelare kändes giftiga varje gång som bollen lades upp ute vid hörnflaggan. Därför kom det inte som någon överraskning när fyrtornet Micke Persson elegant nickade in en hörna i den 16:e matchminuten. 2-0 och storspel, "Ja, då blir det ta mej fan utklassning igen" framkastade en överförfriskad hjärtumssupporter på läktaren. Men som han bedrog sig!

Det fina spelet höll i sig i ytterligare en kvart. Därefter genomgick de rödklädda en metamorfos som för tankarna till antikens Ovidius. Regnet föll över Hjärtum och lika tätt som regndropparna duggade felpassningar och feltajmade tacklingar över planen. Valla, som för dagen ställde ett riktigt bra lag på benen, hade redan vid 2-0 målet börjat agera grinigt och emellanåt vårdslöst i närkamperna. Nu när gästerna dessutom märkte att Hjärtumsspelarna var mänskliga, började de på allvar komma in i matchen. Vid ett par tillfällen höll domaren på att tappa matchen, men den svartklädde skall ha en eloge för att han lyckades stävja det fula spelet utan att förstöra matchen med röda kort. Mot slutet av halvleken hade Valla på allvar kommit in i spelet och för första gången på länge tvingades Hjärtums backlinje att visa varför man under säsongen endast släppt in åtta mål på lika många matcher.

"En rationell fotbollsspelare är en dålig fotbollsspelare" lär Ian Rush yttrat efter att han med mustaschen hade nickat Liverpool till ligaguld 1986. Möjligen ligger det något i den walesiske anfallarens uttalande, men att dra det så långt som Hjärtum gjorde denna lördagseftermiddag gränsar till sportsligt vansinne. Med en tvåmålsledning i ryggen borde man givetvis ha gått ut och agerat med pondus och säkerhet i andra halvlek. Istället stod spelarna stilla som keruber då bollen erövrats. Om bollen var av järn så var hemmaspelarna som elva felvända magneter. Man föll in i bortalagets brutalfotboll och första halvlekens skönspel var som bortblåst. Valla stormade allt oftare mot Aronssons straffområde och gång efter annan tvingades Hjärtums backlinje till våghalsiga tacklingar. Lamslagna Hjärtumskillar såg i den 74:e matchminuten bollen singla in i maskorna bakom en lika chanslös som vansinnig Aronsson i målet. Det är här liknelsen med mentalvården kommer väl till pass. Med dryga kvarten kvar hade Hjärtum behövt en time-out med tillhörande lobotomi och elchocker för att åter komma i form. Dessvärre är varken time-out eller ovan nämnda behandlingsmetoder tillåtna inom fotboll, vilket tvingade hemmapubliken till en gastkramning likt den en väl åtdragen tvångströja brukar erbjuda sina bärare.

Italienska mittbackar har för vana att kyssa sin målvakt på hjässan efter fenomenala straffräddningar. I den 84:e matchminuten imiterade undertecknad detta såväl sydländska som homo-erotiska beteende då Martin "Cannavaro" Sjöberg cykelsparkade på egen mållinje. Det hör till saken att Hjärtum vid fyra tillfällen under denna belägring rensade på mållinjen, samt att ovan nämnda Aronsson tillsammans med sina stolpar räddade hemmalaget vid ett flertal tillfällen.

Under denna usla halvlek prövade Örjan "linementet" Johannson och Håkan "fetvadden" Algevi (Brunberg bortrest) diverse taktiska tricks för att få igång spelet. Ingenting hjälpte dock Hjärtum från att göra en av sina sämsta halvlekar för säsongen. Efter slutsignalen var det snarare lättnad en glädje i hemmaspelarnas ögon.

Under trettio minuter höll Hjärtum division fyra klass. Resten av matchen hade man inte haft en chans mot ett gäng träbenta mentalvårdare från Bromma. Trots allt fixade man ännu en trepoängare och hoppet om division fem lever. Denna eftermiddag tack vare en stark backlinje och en trygg målvakt.

Forza Hjärtums IS!

Fredag 1 aug Hjärtum - Västerlanda 5-1 (3-0)

mål: Per 2(str), Hampus, Mikael, Viktor.
Ass: Aron, Hampus, Viktor, Mikael, Pudding.
Laget Aron, Emil, Titus, Sjöberg, Per, Anton, Viktor, Sportis, Mikael, Hampus, Glenn, Robban, Brunberg, Wallerstedt.

Hjärtums IS toppade tabellen under sommaruppehållet. Söderifrån höjdes röster om farmarserie samt om hur lätt det var att leda en dylik skittabell. Man behöver inte heta Brunberg, Johansson eller Einstein för att räkna ut att dessa röster var fenomenal tändvätska för Hjärtumsgrabbarna då det stod klart att man skulle ta emot Västerlanda på Billerödsvallen inför höstupptakten.

Högtrycket som under den senaste veckan skänkt spelarna en klädsam solbränna, kastade under fredagen sina sista molotov cocktails ner över Bohuslän och kvicksilvret visade inte mindre än 27 grader vid matchstart. Tuffa närkamper och febriga felpass tydde inledningsvis på att även den mentala temperaturen var tämligen hög hos aktörerna på planen. De flesta hade nog räknat med en jämn match mellan ärkerevalerna och visst var matchen jämn - i tio minuter! Därefter hittade de rödklädda tillbaka till samma fina spel som under våren tagit dem till toppen av bohussexan. Redan efter en dryg kvart började det tuggas på Västerlandas bänk. Ännu var det inte fradga som tuggades, men orden om "dålig serie" fick man äta upp snabbt och man kan misstänka att de smakade relativt beskt. Ty i takt med att Hjärtum rullade boll och tvingade de grönklädda till stressade passningar såg det allt mer ut som klasskillnad lagen emellan. Hampus Gebrselassie gjorde sig denna afton mer förtjänt av sitt smeknamn än någonsin. Att ta så många djupledslöpningar i hettan hade för alla andra varit rent vansinne, Hampus däremot verkade oberörd och hann med att missa ett friläge innan han förlöste sitt lag med 1-0.

Efter målet stärktes matchbilden ytterligare. De grönklädda jagade boll och när de väl erövrat den tvingades backlinjen stressa iväg bollar som ytterst sällan nådde sina frustrerade kedjespelare.

Inte heller vattenpausen hjälpte Västerlanda. Ett svepande inlägg från högerkanten damp aldrig ner hos Micke Persson inne i straffområdet, ty innan bollen tagit mark hade Persson krutat dit bollen i bortre burgaveln med en makalös helvolley som inte Billerödspubliken skådat sedan Åke Johanssons glansdagar. Glenn "Sponten" Kivistö och ovan nämnde Hampus retade gallfebern på sina antagonister till den milda grad att bensaxar och efterslängar var enda tänkbara motmedel. Varningarna kom som brev på posten och den stackars domarn tvingades utstå mycket spott och spe under det att han frenetiskt bläddrade i kortleken. Faktum är att gula och röda kort haglade ur bröstfickan i ett sådant furiöst tempo att ingen hade någon koll på vem som fick dem. Klart är dock att Per Grähs hann med att placera in en straff och därmed punktera matchen fullständigt under denna västerländska vansinnesperiod.

Efter pausen hade Hjärtum en spelmässig svacka under vilken gästerna kunde reducera hemmaledningen till 1-3. Någon riktig match blev det dock aldrig eftersom det huvudlösa försvarspelet fortsatte i de grönas straffområde. Målvakten valde att följa sina utespelares exempel och i likhet med dessa attackera spelare före boll i en höjdduell - solklar straff. Per Grähs 4-1 och matchen var död. I Hjärtums backlinje gjorde Andreas Antonsson sin första match, och han gjorde det med bravur. Med sina offensiva raider hjälpte han till att trötta ut motståndarna och Antonsson blir nog en fin förstärkning för de rödklädda framöver. Dock överglänstes alla denna dag av Murbräckan Martin Sjöberg som matchen igenom befann sig på rätt ställe och visade prov på ypperligt försvarsspel. Det märktes att Herr Sjöberg käkat taggtråd inför derbyt då han gjorde sin hittills bästa match i hjärtumströjan.

Mot slutet av matchen bjöds publiken på ett mål nästan lika vackert som Perssons tvåa. Viktor "diego" Johannson dribblade sig egenom backlinjen och vinklade elegant in den definitiva spiken i derbykistan. 5-1.

De som känner Jonny Bräck sedan tidigare vet vad som väntar förlorarna på måndagsträningen. Hjärtum kan i lugn och ro finslipa formen inför nästa veckas höstpremiär. Fan, vad skönt det här var!

75 minuter in i matchen. Regnet faller över Billerödsvallen. Publiken tittar nervöst på sina klockor och viftade frenetiskt med programbladen. De nervösa blickarna på klockorna gäller inte en olidlig spänning i matchen de bevittnar, ty den är för längesedan avgjord, blickarna gäller snarare om de ska hinna hem till Sverige - Ryssland. Viftandet med programbladen är inte en del av något storslaget tifo i syfte att höja prestationsnivån hos de rödkladda hemmaspelarna. Viftandet är snarare ren och skär överlevnadsinstinkt då ett nytt knott* ser dagens ljus för varje regndroppe som landar på planen.

Den här dagen sållade man agnarna från vetet i Hjärtum. Endast de trognaste fansen hade tagit sig till fotbollsplanen. De otrogna laddade med salta pinnar i TV-soffan. Visst, salta pinnar må vara ett underskattat snacks, men de som valde Bojan Djordic och Ola Venström framför Roger Brunberg och Jonas Stenström den onsdagen måste ångra sig i efterhand. Ty den uppvisning som Hjärtums IS bjöd på var långt intressantare än det dösnack som TV4-redaktionen ägnade sig åt. Lika snabbt som Göran Kropp i fornstora dagar besteg en nepalsk Jak, lika snabbt hade Hjärtum klättrat i den bouhusländska sexan inför vårsäsongens sista match mot Vallens FF. Nu återstod bara för Hjärtumspojkarna att spritsa grädde på moset och knipa serieledningen inför sommaruppehållet. Och som de gjorde det! Den trogna publiken bjöds på ännu en formidabel utklassning.

I helgen som gick var många av Hjärtums unga spelare på studentbal, lika trevande som deras händer innanför flickornas blusar, var spelet den första halvtimmen mot Vallens FF. Båda lagen gjorde tafatta närmanden, men den riktiga flirten uteblev. Hjärtum kändes stabila i sina danssteg, passningsspelet såg fint ut men de riktigt charmiga tillslagen lös med sin frånvaro. Det dröjde till den 37:e spelminuten innan det hettade till på dansgolvet. Jocke Carlsson lade armen om en stilig madam och på Petter Hanssonmanér tryckte han in bollen med vad som såg ut att vara höger knäskål. Hettade till gjorde det även någon minut senare, då var det dock inte i nätmaskorna temperaturen steg, utan i undertecknads ansikte. Efter att en vallenspelare skjutit en stenhård rensning i plytet på Hjärtums spenslige mittback blev det för ett slag nattsvart i de mentala korridorerna. Efter snabb omplåstring av Hjärtums eminente sjukvårdare Håkan Algevi (åtta hekto fettvadd i snoken) var mittbacken dock åter spelklar. Resten av halvleken ägnade Hjärtum till att lägga grunden inför den urladdning som skulle följa i andra halvlek.

Andra halvlek var inte mer än fem minuter gammal då Martin Sjöberg konstsparkade bollen i mål efter en kontrollerad nickpassning av Micke Persson. Därefter följer tio minuter av glimmrande anfallsspel där Hjärtum ännu en gång visar varför de är för bra för division sex. Bollen gick som på ett snöre. Från backlinjen, via mittfältet, ut på kanten, Persson vänder på en femöring och skickar bollen mot straffområdet där Stenström d:ä likt en kamikazepilot dyknickar in 3-0 bakom en likblek vallenmålvakt. Om det nu fanns någon ditrest bortasupporter så hann denne knappt få upp korvbiten ur vrångstrupen innan det var dags för nästa vackra Hjärtumsmål. En hörna nickas ut ur Vallens straffområde och bollen seglar ner mot Fredrik "Sportchefen" Johansson. Alla som följt Sportchefens karriär fram till nu väntade sig i detta läge en stressad vrist ett par meter över ribban. Men detta är inte en vanlig Hjärtumssäsong. Sportchefen lutade sig bara lugnt till vänster och lät kroppstyngden samt högerbenet sköta resten, något som resulterade i en lika kontrollerad som nonchalant bredsida i målvaktens högra kryss, 4-0.

Måhända fingrade Glenn Kivistö nervöst efter ett BH-band i söndags, men i den 67:e spelminuten var karln allt annat än nervös. Efter fint förarbete av alltid lika hårt arbetande Hampus Andersson förpassade Glenn bollen säkert i mål och utklassningen var ett faktum. Minuten senare fullbordades storsegern då Micke Persson efter en lurig passning av matchens lirare Joakim "Pudding" Carlsson satte 6-0.

Knotten mumsade på läktaren och Hjärtum säkerhetsspelade de sista tjugo minuterna. Såväl spelare som publik och domare längtade nu hem till TV-sofforna och när Pudding blev liggandes med krampkänning i hela kroppen med fyra minuter kvar, fann domaren det för gott att blåsa av tillställningen i förtid.

Knotten återvände mätta och belåtna till sina träsk, publiken traskade hem till landskampen, i omklädningsrummet sjöng Hjärtumspojkarna sin segersång och Lennart halade flaggorna för sista gången denna vår. Alla har de ett gemensamt: De har slutat drömma om femman, de vågar nu tro på riktigt. (knotten skiter kanske i vilket, divisionfemblod smakar väl ungefär likadant. Men fan vet förresten, ett rejält näsblod känns i alla fall bättre om man får det som serieledare)

Forza Hjärtums IS!!!

*Myggor med högt välvd ryggsköld, liten bakkropp, korta antenner samt starka och korta ben. Vingarna är breda i förhållande till djurens oansenliga storlek. Honorna är gråsvarta, medan hannarnas färg är sammetssvart. Larverna lever i rinnande vatten, där de sitta gruppvis med bakändan fäst vid stenar eller vattenväxter. Före puppningen bildar larven en strutlik, upptill öppen kokong ur vilken puppans huvud med sina tofslika gälar sticker fram. Uppträder ofta svärmvis, synnerligast i sumpiga trakter (läs Billeröd), har gjort sig beryktade som en landsplåga genom sina svidande styng, som ofta framkallar svullnad.

Onsdag 4 juni Rönnäng - Hjärtum 1-2 (0-1)

Mål: Pudding, Per.
Ass: Hampus.
Laget: Aron,- Brunberg, Sjöberg, Titus, Per,- Robban, Viktor, Sportis, Mikael, - Hampus, Pudding.
Avb: Emil, August.

SIGNERAT TITUS

En svartklädd figur smög omkring i Hjärtum natten till onsdag med en stämpeldyna i handen. Denne mystiske nattvandrare hade ett diaboliskt uppdrag. Han smög sig in i spelarnas hus, letade sig fram till sött sovande backar och mittfältare och lade varsamt handen på deras pannor. Utan att väcka de intet ont anande spelarna stämplade denne mörkrets tjänare ett ord i pannan på dem. En efter en svärtades spelarna i truppen ner. Då Pelle Grähs med tandborsten i munnen såg sig i spegeln den morgonen upptäckte han till sin fasa att ordet "ödesmatch" fanns inpräntat i pannloben. Hur han än skrubbade gick det inte att få bort det förhatliga ordet. Hemma hos familjen Stenström blev det kö utanför badrummet på morgonen. Yngste sonen, Emil alias Vinnie Jones, hade låst in sig på toan där han med hjälp av mammas nagellacksaceton försökte tvätta bort det där ordet som lyste i pannan. Alla försök att tvaga sig ren från stämpeln i pannan var förgäves. Den här onsdagen gick femton spelare till jobb och skolor med samma tatuering i pannan.

Ödesmatch var ordet. Serieledarna Rönnäng ute på Tjörn är ingen enkel match. Men det kändes redan i omklädningsrummet att Hjärtum verkligen bestämt sig för att ta sista chansen att hänga på i tabelltoppen. Planen var hård som en blandning av kvarts, glimmer und feltspat och de gula grässtråna var minst lika många som sina gröna kompisar. Hade inte lukten av sill legat tät runt planen, kunde man tro matchen spelades på Madagaskar under torrperioden. Nåväl, de rödklädda gästerna såg otroligt laddade ut och i hettan tog bortalaget kommandot direkt. Redan efter fem minuter ropade Håkan Algevi på målfoto då bollen dansat foxtrot på Rönnängs mållinje. Håkan, som ganska snart drog sig till minnes att målkameror inte är obligatoriska i bohuslänssxan, förblev arg över denna i hans ögon domarfadäs i fem minuter. Då förbyttes ilskan i någon slags förmäten rättvisekänsla eftersom då även Rönnäng hade en boll som var just över mållinjen. Udda blev jämt, något man dock inte kan säga om spelet i den första halvleken. Rönnäng verkade påverkade av hettan och uppträdde förvånansvärt lojt då Hjärtum genom hela halvleken hade ett bastant grepp om taktpinnen. Hjärtum höll bollen inom laget och lät öborna jaga sig trötta i värmen. En lyckad taktik som i den förtionde spelminuten gav utdelning då den för dagen kedjespelande Joakim "vristen" Carlsson bombade upp 1-0 i krysset efter ett anfall taget direkt ur instruktionsboken.

Efter paus var matchen betydligt jämnare. Rönnäng flyttade fram sina positioner men utan att skapa några riktigt heta chanser. Hjärtum däremot, tappade spelet en aning men skapade trots detta ett antal heta målchanser. En glädjande trend hos de rödklädda är att de under de senaste matcherna haft en förmåga att vaska fram farliga målchanser trots att spelet inte riktigt stämmer. Såväl ovan nämnda "vristen" som Robban och Hampus hade fina chanser, men den riktiga skärpan i avsluten saknades. Skärpa i avslutet hade däremot Peter "Escobar" Titus då han tjogo minuter in i den andra halvleken knäade upp trissan i nättaket, segergesten uteblev dock eftersom vi här talar om ett klockrent självmål. Efter ett hårt inlägg hann inte mittbacken undan och katastrofen var ett faktum. 1-1 och segervittring för de pånyttfödda öborna.

Men som tidigare nämnts fanns det en speciell glöd i ögonen hos gästerna denna kväll. Men glödande ögon vinner inga matcher, tur då för Hjärtum att man genom Per Grähs besitter seriens vassaste vänsterfot. Hjärtums svar på Ronald Koeman, slog med sju minuter kvar en frispark som med största sannolikhet blir årets mål i bohussexan. Frisparken var en makalös projektil som likt en dopad snytbagge borrade sig upp i målvaktens högra kryss. Tack Per!

Efter måljublet slog lagkapten Sjöberg fast "Nu grisspelar vi". Och grisspel blev det. Bollen pangades iväg så fort de röda fick tag i den och Rönnängs materalförvaltare letar nog fortfarande bollar runt planen(kanske tvingas han även bottentråla intillliggande havsbotten?)

Då domaren blåste i pipan för sista gången var det ett lättat och lyckligt Hjärtums IS som kunde konstatera att man den här kvällen ute på Tjörn tagit tre stora steg mot tabelltoppen. I duschen skvalade blått vatten ner i golvbrunnen då stämpelsvärtan snabbt virvlade ut i avloppet. Ödesmatchen är avklarad men nästa vecka kommer nog den svartklädde nattvandraren tillbaka då det är dags för den nya serieledaren Kareby att gästa Billerödsvallen.

Man kan bara instämma i de visdomsord som bubbelbadsknarkaren Viktor Johansson uttryckte då gänget tog farväl ute på Billerödsvallen: "Tack för matchen."

Ett högtryck lade sig till rätta över Bohuslän. Hjärtumspojkarna hade alla sina olika sätt att suga musten ur dessa första skälvande 20 graderstimmar under lördagen. Någon klippte gräset åt farsan iklädd full bondemundering, en annan sög på en isglass mellan travar av råspont och en tredje halade fram solbrillorna och spanade efter tjejer på Strandgatan.

På söndagen fick dock dessa utsvävningar stryka på foten till förmån för en betydligt seriösare tillställning. Bortamatch mot Stenungsund.

Stenungsund ställde ett ungt lag på benen. Kvicka och fint fostrade fotbollsspelare som sällan slår bort bollen. Den här typen av lag brukar passa Hjärtum illa och det såg synnerligen ut att bli en jobbig eftermiddag då hemmalaget dominerade totalt första kvarten. Hjärtum stod mest och såg på när de yngre förmågorna i motsåndarlaget trillade boll. Och det fåtalet gånger de svartklädda lyckades erövra bollen passade de den snart tillbaka till motsåndarlaget. Passningskvaliteten var sämre än någonsin och i den elfte spelminuten resulterade denna usla inledning i ett rättvist ledningsmål för Stenungsund.

Efter en formidabelt tafatt rensning i eget straffområde (undertecknad) nådde bollen fram till en svartvitrandig junior som inte hade några problem med att rulla in bollen bakom en chanslös Aronsson.

1-0 fungerade som en väckarklocka för gästerna, som nu började hitta rätt med passningarna på den cementhårda och buckliga planen. Pudding började vinna boll på mittplan och Gustav "Konditionen" Stenström fördelade bollar som i fornstora dar. Just denne Stenström d:ä visade i den 23:e matchminuten prov på fint spelsinne och extravagant uppfattningsförmåga då han med en snabb frispark hittade en tjurrusande Micke Persson i djupled. Ensam med målvakten forcerade denna notoriske målskytt in 1-1 med vad som såg ut att vara en tåfjutt.

Resten av halvleken blev ett ställningskrig där Hjärtum tycktes äga mer och mer av mittplan men där hemmalaget hela tiden kändes vassa i sina snabba omställningar. Noterbart är att Andreas Brunberg, Hjärtums svar på Uli Hoeness, gjorde fyra lyckade tvåfotare som sisteman. Seriens kyligaste hörerback!

Paralellt med denna match spelade Stunungsunds F-13 lag på planen bredvid och fan vet om det inte bjöds på mer intensitet och närkamper i denna tillställning än i seniormatchen. Bohuslänsexan består till hälften av farmarlag och b-lag från högre divisioner och möten med dessa lag är alltid av speciell karaktär. Unga och duktiga fotbollsspelare vars rädsla för blåmärken gör att matcherna mer liknar balett än division sex-fotboll. Nåväl, ska man kravla sig upp i femman så måste ju även dessa lag betvingas. Något som Hjärtum inte lyckades med denna varma majsöndag. Andra halvlek var relativt chansfattig. Cullbergballetten stack stundtals fram i giftiga kontringar, men Hjärtums backlinje tvingade genomgående ballettdansöserna till avslut utanför straffområdet. Det är en stor trygghet för Hjärtum att de kan lita på sin målvakt. Skott utifrån vållar sällan några problem för den stabile Aronsson. En trygg blandning av Samir Bakau och Neville Southall att ha mellan stolparna.

Hjärtums vassaste vapen var denna dag de fasta situationerna. Såväl hörnor som frisparkar kändes hela tiden farliga och utan en storspelande målvakt i Stenungssundsmålet så hade någon av dessa fasta situationer till slut resulterat.

I slutminutrarna pressade Hjärtum frenetiskt men när domaren blåste av matchen var ställningen fortfarande 1-1.

Dagens utropstecken var Hampus "Haile Gebrselassie" Andersson som trots värmen sprang likt en furie matchen igenom. Trots att han ännu inte hittat målet denna säsong, skakar han ändå fram mängder av målchanser åt sina lagkamrater genom sin uppoffrande spelstil. Det känns som att Hjärtum i år har hittat den stabilitet i offensiven som saknades förra året. Med Glenn som targetplayer och Hampus som går mer i djupled blir anfallen farliga. Detta kryddas med offensiva attacker från Persson och Stenström och Hjärtums egen supersub Steiner.

Nästa helg jagar Hjärtum tre poäng. Dock råder en viss oro i truppen eftersom Aronsson ska operera knäet och två idioter ska springa GBG-varvet. Dessutom åker Gustav till Norge av alla ställen. Laget känner dock stor tilltro till sin breda trupp och troligtvis är Viktor tillbaka från sjuksängen. Således...

Forza Hjärtums IS!

Vid halv sju tiden i fredags sågs en räv lomma över ängarna i Hjärtum. På väg bort från Billerödsvallen. Räven är ju som bekant ett listigt djur, och även denna individ tycktes ha en känsla för när det är dags att dra sig undan. Människosläktet å andra sidan är ju mer känt för folkmord och allmän idioti. Därför var det kanske inte så konstigt att hjärtumsborna gjorde tvärt emot räven och fyllde läktaren nere på Billerödsvallen som en syltburk i augusti. Nåväl, vad var det då räven så klokt undvek? Jo, en gastkramning som troligtvis förkortade medellivslängden i Hjärtum med ett tiotal år. Visst är det roligt att se gladfotboll, men alla som hade förmånen att se Lennarts blekgrå anlete i halvlek, förstår att det som då utspelade sig på planen måste varit att betrakta som allmänt hälsovådligt.

Knappt hade Bengan öppnat sin ryggsäck innan galenskapen var igång. Aron, Hjärtums svar på Gregorij Gagarin, sände iväg en utspark som inte kan liknas vid något annat än en sputnik. Efter en vända i stratosfären föll bollen som en meteor ner mot Skärhamns straffområde. Glenn "brädan" Kivistö förvandlade vristen till en månlandare och smekte ner bollen på gräset, därefter gjorde karln en Gunnar Gren och rundade fyra backar på kortlinjen innan han retligare än en fluga på morgonägget rullade in bollen mellan målvaktens vinkelben. Glenn, som tidigare under dagen sålt råspont till överpris, nöjde sig inte med detta. Två minuter senare vinklade karln in 2-0 och den hjärtumsbo som inte nöp sig i armen då har antagligen alldeles för starka mediciner.

Lyckan varade i 16 minuter. Hjärtum spelade alltjämt stabilt men då undertecknad förlorade ett motlägg på egen planhalva blev det fritt fram för Skärhamns lika rutinerade som sylvassa anfallare att reducera ledningen till 2-1. Då en ledning reduceras är det lätt att man börjar hänga med huvudet och bli osäker på sig själv. Detta gällde definitivt inte för de rödklädda denna fredagskväll och i synnerhet inte för den för kvällen välklädde bollvirtuosen Pudding (vissa av oss minns honom med Baily´s på kavajslaget) som gick fram som en jordfräs på mittplan. 32 minuter in i den första halvleken förvandlades jordfräsen till en creme Brylé då Pudding fann Micke Perssons glansiga panna med ett perfekt inlägg. Ett vackert mål som åter tände förhoppningarna om storseger. Micke Persson var namnet. Inom loppet av två minuter, hann grabben med mer än vad han dittills upplevt under hela sin fotbollskarriär. En minut efter det grandiosa nickmålet befann sig denne gänglige yngling i eget straffområde. Det skulle han inte ha gjort. En uppstudsande boll fann Mickes hand och trots lama protester hörde domaren ingen bön. Straff. Hårt i högra stolproten. Gagarin var nära en bragd då fingertopparna smekte lädret, men tyvärr var straffen allt för hård för att låta sig räddas. Återigen reducerat, 3-2. Ni har väl inte glömt Micke Persson? Denne Hjärtums Don Quiote behövde inte slåss mot väderkvarnar i mer än 59 sekunder innan han fick sin revansch. Mikael sköt 4-2 och publiken tvingades byta arm, den första hade de sedan länge nypt sönder.

En minut senare (vi snackar fyra mål på fyra minuter!) tvingades väl samma publik nypa sig i något av benen då ledningen återigen reducerades genom ett tjusigt skärhamnsanfall.

Klockan visade 43 minuter då samtliga som befann sig på läktaren rotade sig i skrevet. Jo, nu var ju både armar och ben söndernypta, så det var ju lika bra att gå på det allra heligaste. För vad annat kan man göra då en fotbollsmatch står 4-4 efter 43 minuter?

Den första halvleken var som en kapprustning i rymden, där Hjärtum hela tiden låg steget före Skärhamn som dock lyckades kvittera mot slutet då de sände iväg rymdhunden Laika i sin bana runt jorden. Tyvärr dog byrackan och detta förvandlade andra halvlek till en mållös historia som mer luktade kamp än förfinad teknik. Skärhamn, som för dagen var fyllt av gamla fina astronauter ifrån högre divisioner, förde spelet i andra halvlek. Och de hjärtumsfans som sörjde förlorade poäng i halvtid, firade snarare en rättvis poäng efter full tid då domaren stoppade detta Star Wars efter 90 intensiva minuter. Ty då hade Skärhamn haft en nick i ribban och Martin "Obi van kanobi" Sjöberg räddat ett friläge på mållinjen.

Räven somnade snart i sin lya. Lyckligt ovetande om det trauma som utspelat sig på Billerödsvallen denna fredag. Åtta mål i en halvlek! Sjukt sa räven!

Våren har kommit till Tjörn. När Hjärtums IS anlände till denna vackra ö för att begå sin premiär hade björkarna iklätt sig sin gröna vårmundering. Kanske är Valla FF en förening för pollenallergiker, och var det i så fall en kollektiv allergichock som fick hemmalaget att kollapsa i lördags? Eller var det kanske gästande Hjärtums IS som med sin furiosa matchinledning försatte hemmalaget i chock?

Domaren hann knappt sätt pipan till munnen innan Bohusläns svar på Vinnie Jones, Emil Stenström hamrade dit första spiken i skärgårdskistan. Efter ett anfall taget direkt ur instruktionsboken stötte Emil dit 1-0 och därmed var premiärnerverna borta. Första halvlek blev sedan en ren uppvisning från de för dagen svartklädda gästerna. Hemmalaget tilläts knappt beträda Hjärtums planhalva och innan paus hade Emils brorsa, den hemvändande eleganten Gustav Stenström utökat till 2-0. Och som om inte detta vore nog så frostade Per Grähs av frysboxen och tryckte dit en straff i slutminuterna.

I halvlek uppmanade tränarstaben Hjärtumskillarna att fortsätta hålla koncentrationen och ösa på framåt, trots dessa visdomsord blev det ändå en tämligen tråkig andra halvlek. Valla FF spelade helt utan självförtroende och gjorde under hela matchen en mycket slät figur, även Hjärtum föll efter paus in i denna fotbollsdvala och publiken bjöds inte på någon stor fotboll de avslutande 45 minuterna. Trots en svag andra halvlek lyckades Hjärtum ändå uttöka sin ledning till 4-0 innan matchuret nådde sina 90 minuter. Detta genom den notoriske målskytten Tony Stenier som föste in bollen med knapp styrfart efter ett kanonanfall i den 82:a spelminuten. Fotbollfenomenet Steiner sa själv efter matchen att detta var hans hårdaste skott hittills i karriären, något som även bekräftas av personalen som sköter statistiken kring matcherna i bohuslänssexan. Enligt uppgifter från dessa experter uppmättes bollens hastighet till hela 0,5 kilometer i timmen.

Annars var det mest underhållande som hände i andra halvlek när en Vallaspelare blev utvisad och därefter kallade den stackars domaren för "pappskalle", något som fick de tillresta hjärtumsupportrarna att sätta kaffet i vrångstrupen och ropa på räfst och rättarting. Annars var Hjärtumspubliken nöjd med vad den fick se i premiären. Tre poäng och fyra mål fick tillockmed den annars så lugne Bengt Bratt att jubla efter slutsignalen.

Någon dominant fanns inte på planen denna Aprillördag. Noterbart dock att Hampus Andersson fanns med i förspelet till samtliga fyra mål samt att Micke Persson inte förlorade en nickduell under hela matchen.

Tränarduon Roger Brunberg/Örjan Johansson var mycket nöjda efter premiärmatchen och ser med tillförsikt fram emot hemmapremiären!

FC Skärhamn	16	11	2	3	81	-	35	46	35
Hjärtum	16	11	2	3	54	-	16	38	35
Myckleby	16	10	2	4	44	-	22	22	32
Stenungsund	16	9	2	5	50	-	25	25	29
Rönnäng	16	8	3	5	30	-	37	-7	27
Kareby	16	6	1	9	32	-	44	-12	19
Valla FF	16	5	3	8	40	-	34	6	18
Vallens FF	16	2	3	11	27	-	55	-28	9
Svenshögen	16	0	2	14	12	-	102	-90	2

Aktuell tabell onsdag 27 / 8 2008
FC Skärhamn	12	8	2	2	62	-	27	35	26
Hjärtum	12	8	2	2	39	-	12	27	26
Stenungsund	12	6	2	4	35	-	18	17	20
Myckleby	11	6	2	3	32	-	17	15	20
Rönnäng	12	6	2	4	22	-	29	-7	20
Kareby	12	5	1	6	21	-	31	-10	16
Valla FF	11	3	3	5	19	-	25	-6	12
Vallens FF	13	2	3	8	25	-	40	-15	9
Svenshögen	11	0	1	10	10	-	66	-56	1